BIOGRAFI – OXFOT – OXENMYR FOTO

KORT OM MIG

Jag började intressera mig för fotografikonsten under ganska tidiga år. Minns att jag anmälde mig till en fotokurs när jag precis fyllt 16. Där lärde jag mig allt som har med analogt fotoskapande att göra: perspektiv, kamerans funktioner, blixthantering och framkallning av bilder.

Analog barndom

Några år efter min inledande grundutbildning fotade jag ganska mycket med min Weist SL-35. Det var en billig begagnad kamera, men fylld av mirakel, enligt den tidens mått mätt.

Weist ersattes snart av en första analog Canon. Efter detta första inköp följde en digital Canon, men sedan tog vänskapen med Herr C slut. En vän hade en Nikon, som jag direkt fattade tycke för, och Nikon har alltsedan dess varit min trogna följeslagare.

Under en mellanperiod i mitt liv glömdes fotointresset bort. Mest beroende på att universitetsstudier och kärlek lockade mer än utflykter med kamera och stativ.

Under den första fotofasen älskade jag att tillbringa timmar i mörkrummet. Jag fotograferade allt från blommor och fåglar till rena stilleben som kanten på ett bord och en mossig tuva på en stubbe.

När rullen var slut och bilderna skulle framkallas kändes magin pulsera i mörkrummet. Jag tycker fortfarande att egen framkallning är den yttersta fotokonsten; en konst jag sedan år tillbaka sällan använder mig av.

Digitala erfarenheter

Numera görs nästan all bildbearbetning i redigeringsprogram medelst dator. En del av magin är måhända borta, men visst ryser jag fortfarande när jag hittar den rätta, inkännande färgmättnaden eller skapar en suggestiv himmel som låter betraktaren ana oråd. Digitaliseringen har dessutom den oerhörda fördelen att jag kan tillåta mig själv att slösa på antalet bilder. Filmrullens begränsningar är sedan länge ett minne blott.

Risken idag är snarare att tusentals bilder ligger osedda och ohanterade i en digital mapp utan att någon ser dem, än mindre plockar fram dem när släkt och vänner kommer på besök. Där har vi fotografer – amatörer såväl som professionella – en viktig kulurinsats att göra. Vi bör se till att våra bilder trycks, betraktas och vårdas för kommande generationer. Digital revolution i all ära: pappersfoton är bäst!